Nu börjar detta bli tröttsamt! När ska vi bli lämnade ifred? Skaffa er ett eget liv och sluta rota i vårt! Gå en kurs, börja sticka? Gör vad som helst! Och jag tycker så synd om min man. Han är en så fin pappa och man. Tar hand om oss, ställer upp för oss till 1000 %. Älskar oss och gör allt och mer därtill för oss. Så får han bara höra en massa skit. Bara för att en del har för lite fritid. Usch! Låt min älskling vara ifred. Sen när blev det fel att ta hand om sin familj? Man kan ju undra! Finns bara ett ord för detta.. Avundsjuka! ;) Over and out!

NU JÄKLAR! Jag har idag beställt ansökan om hindersprövning. Nu slipper jag inom en snar framtid leva i synd! Iiiiihh! Är så lycklig! Och vi har valt ett så fint efternamm, från mannens sida av släkten.

Läste just nåt så hemskt på fb. En nästan vuxen person som mobbar ett litet barn. Säger att hon luktar bajs och grejer. Och som svar får mobbaren tillbaka att hon luktar "varmt och himmel". Fy fan! Och den mobbare satt hos mig förra sommaren och berättade att hon var rädd att bli som sin mamma, som håller på att bli som mormor. Grattis, du är snart där! Men inte så konstigt, barnen i den familjen får lära sig att håna och spotta på andra. Bra där, nu måste vara så jävla stolta?!

Suuuck!

Tänk om vissa kunde skaffa sig ett liv?! Istället för att skvallra och hitta på skit, gå ut i världen och se er omkring. Hitta vänner eller en hobby kanske? För jag får ju veta från FLERA källor, att det ända ni gör är att sitta i er lilla lägenhet. Bara för att NI har så fucking tråkigt, måste ni förstå att andra vill roa sig lite. Man vill liksom inte bara ruttna bort.. Så ser vi ngt som inte passar in i era normer, så ringer vi lite samtal och skvallrar. "VET DU VA HON GÖR NUUU??" Precis som man gjorde då man gick på dagis *garv* Men åldermässigt, är ni vuxna. Men bara åldersmässigt. Och att hela erat liv kretsar kring MIG, vad jag gör och vad jag skriver, är skrattretande, samtidigt som det är lite smickrande ;-) För jag VET ju att det bara pratas om mig. Jag har en central roll i släkten. Kanske det som gör syrran så avis? Hon gillar ju inte då andra får uppmärksamhet. Som den gången hos svärföräldrarna. Vi hade fått vårt första barn och naturligtvis fick HAN (som ju var ett barn) all uppmärksamhet. Gissa vem som gick hem och GRINADE för morsan. Jo vuxna människan, på över 30 bast! My God! Som sagt, man får höra både det ena och det andra. Nu blir det filmmys. See yaaa!

Nytt jobb!

Oj, vad sällan jag bloggar. Får försöka ändra på det kanske? Har ju fått nytt kneg. Ska bli awesome! Tänk att äntligen få titulera sig uska på ACKIS!! Wiiiiihiii! Det var ju därför jag utbildade mig, en gång i tiden. Och nu är jag äntligen där. Visserligen bara på ortopeden. Men nu har jag fått in en fot där iaf.

Jag säger då det..

.. maken till patetiska människor får man leta efter! Vad är erat problem liksom? Ni är ju sjuka i huvudet. På riktigt alltså. Valborg skulle firas i "goda vänners lag". Hahaha! En hoper människor, som åldersmässigt är vuxna. Ja, gamla kärringar. Men som i huvet är som småungar. 2 fyllekärringar- den ena ÄR över 70 år och den andra ser ut som att vara det. Och som, bara för att man inte gillar föräldrarna, behandlar deras barn som skit. Ja, det är skrattretande, samtidigt som man förfasas. Vart i evulotionen blev allt så fel? Jag förstår varför min fjärde syster vill hålla sig långt från detta spektakel. Och dessa kärringar, vilken plats dom tar. Dom syns och hörs HELA tiden. Men så är ju den yngsta systern. Får inte hon vara i blickfånget, då springer hon till mamma och gråter som ett barn. Och då är kärringen snart 50. Nej.. gör samhället en tjänst och spärra in er själva. Eller kanske en spruta, så ni slipper ligga samhället till last. Det är som en viss person sa till mig: männen i min släkt är normala, medans kvinnorna är sjuka i huvet. Ja, förutom mig då. Så, nu har jag fått ur mig lite ;-)

Konstigt folk.

Inte så ofta jag bryr mig, så.. Men ibland, särskilt då man pratar med andra och man ser folks statusar på fb.. då slås jag av hur olika det kan vara.. det finns dom, i denna värld, som faktiskt umgås med sina syskon. Det finns dom som tar med sina syskonbarn och hittar på ngt skoj. Är det DOM som är konstiga, eller har jag bara ovanligt rubbade syskon? Tänk så mkt man missar, genom att inte tänka normalt.
Nåja, i nästa liv. Eller nåt.. ;-p